Släkten har fått jobba minsann

Hela helgen var Henriks mor, far och faster här och hjälpte oss, och det gav verkligen resultat. En del har ni sett i det förra inlägget, här kommer lite mer.

Jag börjar med en bild på målning av garaget, som numera ser rätt så trivsamt ut. Får vi bara måla dörrarna i nån mindre bajsfärgad nyans, kanske laga dem lite, och kanske till och med laga fönstren en aning, så är vi nöjda med utsidan. Insidan är en annan historia ...


KG och Henrik är duktiga målare.

Av Monica Dare fick vi låna en riktigt hög stege som Henrik glatt (nåja) klättrade upp på, naturligtvis iförd säkerhetssele som KG säkrade, och målade klart det högsta på stora huset. Det var så snopet innan, att bara en liten snutt var kvar, skulle vi verkligen behöva skylift för det, men då kom Monica som vår räddare och så löste det sig också.

Ann-Maj och Monkan slet vidare på baksidan för att få till gräsmattan till uteserveringen. Ann-Maj går numera under smeknamnet "Krattan" eftersom hon krattade och krattade och krattade allt detta gräs som har lagrats under flera (oräkneliga?) somrar. Hon körde säkert hundra kärror med gräs till komposten.


Och Monika jobbade stenhårt med gräsklipparen för att nå ned till botten av gräsmattan.

KG och Henrik gav sig på lite snickerier och byggde en trappa ned från altanen till gräsmattan.


En mycket praktisk och stabil trappa.

Och se vad som gömde sig under allt det torra gräset mot väggen:


Jag vill opp, jag vill opp sa rabarberknopp! Inte så märkvärdigt kanske ni tycker, men det var faktiskt väldigt roligt för oss att hitta liv under allt det där döda tjocka gräset.

Något som såg väldigt anskrämligt ut var en rosbuske av sorten Finlands vita ros (artbestämd av Anna Dahlbeck), men vi tog mod till oss (efter att ha konsulterat Anna två gånger) och handskar på och rensade ur den rätt så ordentligt.


Risbuske.


Rosbuske.

Vi anlade också en sittplats på framsidan, där man har riktigt god utsikt över vad som händer vid Handelsboden (Urban på Iggesunds Rör kom idag med den geniala idén att man borde ha en webbkamera över det området eftersom det är sån himla ruljans där hela dagarna). På denna gräsplätt växte det en massa sparris (!) som vi med Gunnar Ahlqvists goda minne flyttade till den andra rabatten på andra sidan entrédörren, där det redan växte ett par sparrisplantor. På Gunnars inrådan så provsmakade vi årets sparrisar helt råa, och det var faktiskt otroligt gott, smaken liknade sockerärtor.


De sista av Monicas perenner fick rama in denna mysiga sittplats på framsidan.

Och på trappen, bredvid taklökarna, fick Monkans pelargoner ta plats i de krispigt gröna hinkarna från IKEA.


Såå gulligt, eller hur?! Monkan såg direkt hur bra pelargonerna skulle passa i dessa hinkar, så så blev det.

På altanen härdar vi nu krasse från Anna Dahlbeck, fuchsia från Stigs Trädgårdar och ett härligt rosmarinträd, som jag fick i tidig födelsedagspresent av Henriks goa mormor och moster med familj i Karlskoga.


Grönt är skönt!

Detta var helgen då det slog om från grått till grönt i naturen. För två år ägde detta skådespel rum under helgen runt den 1 maj, då Henrik och jag gjorde kolmila hemma i trädgården, och hade en massa tid att beskåda vad som hände i björktopparna (man ser det väldigt tydligt på bilderna vi tog då vi påbörjade kolmilan och när vi avslutade den). Ja okej, ni får en bild på en kolmila också då, när vi ändå pratar om saken:


Det ryyyyker!

Henriks föräldrar och Ann-Maj har somnat ovaggade varje kväll efter allt arbete under långa dagar i den friska naturen. Stort tack till er för all hjälp! Det är ovärderligt! Stort tack också till Anna, Gunnar och Monica som visade upp sina trädgårdar för damerna!

Ta vara på denna underbara tid som vi har nu, med ljusa fina nätter, härligt fågelkvitter och knoppar som brister.

/B

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0